Har hinkat i mig kaffe, ätit några knäckebröd och cyklat 11 km på min käraste ägodel just nu, crosstrainern. Ska snart hoppa in i duschen och tvätta av mig, fixa mig och sen bär det av till Örkelljunga. Där spenderas kvällen med mina fina flickor. Dock fattas vi en men det får helt enkelt gå ändå :). 

Jag bara måste rekommendera en bok. En så fruktansvärd berättelse att när jag sitter och läser ur boken knyter det sig i min mage, tårarna bränner och hatet till hur en del människor kan vara så grymma växer sig större och starkare för varje sida. Boken är skriven av Caroline Engvall och är baserad på en verklig händelse. Läs den om ni inte redan gjort det.



Nu: Duschen! 

Sötsug!

Den vanligaste plågan jag utsätter mig för vid ett sötsug är att kolla olika recept. Kom just på mig själv med att sitta och kolla recept på smarriga kladdkakor och flåtta, fettiga tårtor. Varför gör man det? Utsätta sig för sånt man vet att man ändå inte vill ha när det väl står framför en. Jävla trams och förbannat dumt påhitt.

Idag började jag dagen med att gå en 4 km lång PW i det något disiga men behagliga vädret. På halva sträckan fick jag ett så sju ini helvetes skoskav. Men inte gav jag mig för det. Vända var inget alternativ. Jag fortsatte och när jag gått ca 15 minuter till så kände jag hur det rann blod på hälen och då gav jag upp. Ringde lillebror och bad honom att hämta mig. Men men, 4 km är mer än vad det hade varit om jag varit hemma så jag är nöjd. Tar samma runda i morgon men då går jag hem också. Med eller utan skoskav. När jag väl kommit hem blev det kaffe och lite knäckebröd. Senare begav jag mig till Ålstorp. Hade en massagetid och jag kan säga att jag just då hellre hoppat över det. Nu känns det som tur är bättre men fy för fasen vad ont det gjorde idag. Otränad och stel, det är jag det! :)

Hallihallå!

Tänkte berätta lite angående min frånvaro här på bloggen. Mycket har ju berott på att jag jobbar och att jag helt enkelt inte vill sitta och berätta om dagarna på jobbet varje gång jag skriver här, då många av dagarna ser likadana ut och inläggen i sin tur hade blivit fruktansvärt tråkiga. Sen är där en liten annan del i min vardag som har förändrats. När jag får tid över och har orken i kroppen har jag börjat att träna lite grann. Det kan tex vara långa promenader eller träning på min relativt nyinköpta crosstrainer. Anledningen till detta är att jag en dag kom fram till att jag ville förändras. Jag ville ha nya kläder men jag ville inte ha dom på min kropp. Jag ville ha kläder som satt snyggt och som jag trivdes i även när jag såg mig i spegeln och det gjorde det inte då. Jag kan inte påstå att jag hatade vad jag såg, för ibland kunde jag tycka att det var bra. Men när man läser inlägg på facebook, (från folk som ser bra ut och som har det mesta som jag bara skulle kunna drömma om) där det står att beach 2012 närmar sig och att det är bråttom om man vill va snygg tills dess så ledsnade jag. För jag är en person som aldrig har tyckt att stranden är något ställe där jag känt mig bekväm. Jag har varit där men jag har aldrig varit där utan att ha något på mig på överkroppen. Jag har badat och solat med linnen och ändå känt mig obekväm. Jag kommer garanterat att ha det denna sommaren med. Men det tar ju tid att ställa om allt i huvudet. Det tar tid att själv se en utveckling och det tar tid att förstå att man faktiskt lyckats med något. När folk berömmer och ger positiva kommentarer lyssnar man, ler och tackar. Men tar man det till sig? Njae.. jag blir glad men jag slås ner av mig själv nästa gång jag står vid spegeln. Jag har förstått att eftersom man ser sig själv varje dag så ser man inte förändringen på samma vis men den kommer säkert så småningom. Om inte annat så kan jag se lite skillnad om jag ser på bilder från förr och en bild från idag tex..

När jag läser igenom vad jag precis skrivit här så känner jag mig rätt så stolt över min prestation iaf. Men jag har en liten bit kvar. :)

Precis lyft rumpan från sängen och ska gå ner! Skrev ju igår att jag skulle sova som klubba hela natten i nya sängkläder och det stämde så bra! Har nog aldrig varit så utvilad ;)! Nu ska jag gå ner, dricka kaffe och äta något! Vi hörs av senare! :)

Ja, jag lever och jag har inte glömt denna sida men tiden och inspirationen till ett roligt inlägg har minsann inte funnits. Sitter hemma i soffan denna lördagskväll och återhämtar mig från pubkvällen igår och jobbet idag! Kollar på kvällen är din och bölar i vanlig ordning när man ser folk som blir så glada över sjuka överraskningar och upplevelser. Väntar också på att klockan ska bli sent! Lillebror ska ringa från USA! Gillar Skype!! Saknar skitungen en aning nu men det är trots allt bara två dagar kvar och sen är han hemma igen! Sen ska jag minsann bädda sängen med nya sängkläder med för att få sova så fantastiskt gott i natt! Det är det bästa jag vet! Lägga sig svintrött i en Nybäddad säng! Sover som en klubbad säl i flera, flera timmar!! ;)
Ja, det blev ett rörigt inlägg men ni fick iaf veta att jag är vid liv och mår bra! :)