Hallihallå!

Tänkte berätta lite angående min frånvaro här på bloggen. Mycket har ju berott på att jag jobbar och att jag helt enkelt inte vill sitta och berätta om dagarna på jobbet varje gång jag skriver här, då många av dagarna ser likadana ut och inläggen i sin tur hade blivit fruktansvärt tråkiga. Sen är där en liten annan del i min vardag som har förändrats. När jag får tid över och har orken i kroppen har jag börjat att träna lite grann. Det kan tex vara långa promenader eller träning på min relativt nyinköpta crosstrainer. Anledningen till detta är att jag en dag kom fram till att jag ville förändras. Jag ville ha nya kläder men jag ville inte ha dom på min kropp. Jag ville ha kläder som satt snyggt och som jag trivdes i även när jag såg mig i spegeln och det gjorde det inte då. Jag kan inte påstå att jag hatade vad jag såg, för ibland kunde jag tycka att det var bra. Men när man läser inlägg på facebook, (från folk som ser bra ut och som har det mesta som jag bara skulle kunna drömma om) där det står att beach 2012 närmar sig och att det är bråttom om man vill va snygg tills dess så ledsnade jag. För jag är en person som aldrig har tyckt att stranden är något ställe där jag känt mig bekväm. Jag har varit där men jag har aldrig varit där utan att ha något på mig på överkroppen. Jag har badat och solat med linnen och ändå känt mig obekväm. Jag kommer garanterat att ha det denna sommaren med. Men det tar ju tid att ställa om allt i huvudet. Det tar tid att själv se en utveckling och det tar tid att förstå att man faktiskt lyckats med något. När folk berömmer och ger positiva kommentarer lyssnar man, ler och tackar. Men tar man det till sig? Njae.. jag blir glad men jag slås ner av mig själv nästa gång jag står vid spegeln. Jag har förstått att eftersom man ser sig själv varje dag så ser man inte förändringen på samma vis men den kommer säkert så småningom. Om inte annat så kan jag se lite skillnad om jag ser på bilder från förr och en bild från idag tex..

När jag läser igenom vad jag precis skrivit här så känner jag mig rätt så stolt över min prestation iaf. Men jag har en liten bit kvar. :)