tisdag 22 maj 2012

Sol och bruna ben!

Ja, jag älskar det! Det är sommar i Sverige! Idag är dagen då Sveriges nya lilla prinsessa döptes. Ett dop som en vanlig svensk medborgare bara kan tänka lite lätt på men aldrig uppleva. Inte jag i alla fall. 600 pers bjudna, jo jag tackar ja.. Men nu gick jag ju inte in på bloggen för att skriva om Estelle inte. Nej, jag ska ju skriva om mig själv. För här får jag prata om mig själv hur mycket jag vill. Och när jag är glad eller ledsen så kommer suget fram lite extra. Jag har liksom något att skriva om. Känslor att berätta för andra. Och ni som inte vill läsa om det, vad gör ni här? ;)

Idag är känslan i kroppen glad. Lite smått sliten men så kan det vara ibland. Det är min lediga dag och igår, när jag, som jag brukar göra dagen innan en ledig dag kollade väderprognosen så rullades den lilla gardinen ner. Där stod mulet och regn på sina platser. Och då kollade jag bara vädret över lilla Östra Karup. Så regn på sina platser tolkade jag som ösregn hela dagen. Men så vart inte fallet utan när jag steg upp lite innan tio idag så sken solen. Jag satte mig vid datorn och spenderade pengar. Ja, hör och häpna. Pauline är inte rädd för utgifter inte. Snarare rädd för att svettas ihjäl på jobbet i sommar så två par nya shorts beställdes och jag är så nöjd. Hoppas att jag är det när paketet kommer också. Sen har jag spenderat min dag ute i solstolen. Frukost, kaffe och en liten bok var min räddning. Och solskyddsfakorn. Annars hade jag nog varit lagom rolig att ha och göra med framåt kvällen. I alla fulla fall så är jag så glad. Glad över mitt liv och min familj. Mina fina vänner och mina två otroligt härliga jobb med urbra kollegor. Jag är nästan 100 % säker på att min förändring som jag gått igenom gjort mig till en bättre människa. Inte bara till utseendet utan till det psykiska och mentala. Jag mår bättre. Vågar mer och säger ifrån om något är fel.

 Kom att tänka på en sak innan idag som faktiskt gjorde mig lite ledsen. Satt och läste i min bok om hur man gör för att få bättre självkänsla. Att ta sig upp efter att ha blivit lite smått retad i skolan eller på jobbet. Att inse att där faktiskt finns människor som man tror är ens vänner men som gör så dumma saker att man inser att det faktiskt inte är så jävla bra kompisar. När jag läste detta så tänkte jag på min gamla dagbok. En gul dagbok som var jätte tjock. Många sidor som inte var den andra lik. Jag minns att jag alltid ville skriva på dom blåa sidorna i den boken för blått var min favorit färg. I alla fall, jag hittade den boken för någon månad sedan. Jag hade gömt den längst in i min garderob och blev överlycklig när jag hittade den. När jag väl läst i den förstod jag varför jag gömt den.

När jag skrev i den gick jag kanske på mellanstadiet. Och där var inte många sidor som var roliga att läsa. Där stod inte om roliga saker jag gjort. Utan taskiga grejer som folk sagt till mig när vi till exempel hade rast i skolan. Om hur jag såg ut, om vad jag hade sagt och gjort och sen blivit retad för. Och dessa som gjort detta kallade jag för "mina bästa kompisar". Vad fan var det för kompisar egentligen? Hur stod jag ut? Jag vet att jag gick till mina lärare ibland och sa ifrån. Att jag faktiskt inte orkade längre. Då hade vi samtal. Jag, min lärare och dom som varit dumma. Jag fick en ursäkt och allt var som vanligt igen. Ända fram tills nästa gång detta hände.

Nu är jag snart 20 år. Tar hand om mig själv. Bor hemma i och för sig men vad fan gör det? Jag har två jobb och inte en jävel har hjälpt mig för att jag ska få dom. Jag har min familj som jag ofta tjabbar lite med men som jag vet alltid finns där och som jag alltid finns där för. Jag har mina ÄKTA vänner som jag inte skulle kunna leva utan. Jag har faktiskt satt ner foten och satt stopp för att bli behandlad som en disktrasa. En som man ena månaden kan umgås med tills man blir blå för att sedan skita i när man hittat andra, roligare saker att göra. Och allt detta har jag pga utav att jag står på mina egna ben. Ingen annans.

Till er som faktiskt behandlat mig som skit, jag klarar mig själv! Hoppas ni mår bra av att höra det! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar